Om celebra inbyggare i Bellmans barndomshem
Carl Michael Bellman föddes som bekant 1740 i den så kallade Daurerska malmgården på Södermalm i Stockholm. Vid denna tidpunkt bodde familjen i en uthyrningslägenhet i det stora huset i hörnet av Hornsgatan och Björngårdsbrunnsgatan, nuvarande Bellmansgatan. Det tornförsedda huset syns längst upp till höger på nedanstående bild.
Stora och lilla Daurerska gårdens utseende omkring 1750, enligt modell utförd av Sture Silvander, Stockholms stadsmuseum.
Anläggningen ägdes av Carl Michaels farmors mor, den förmögna Catarina Daurer (1664–1743), men efter hennes död flyttade familjen till det så kallade Lilla Daurerska huset, som syns närmast på bilden och låg närmare Sankt Paulsgatan. Stora huset fick i stället en annan namnkunnig ägare, mekanikern och industrimannen Christopher Polhem (1661–1751) som bodde här fram till sin död.
Lilla Daurerska huset, där Carl Michael bodde till 23 års ålder, har liksom hela kvarteret en intressant historia och har haft många välkända ägare och hyresgäster. Vi ser området i holländaren Willem Swiddes gravyr av Maria Magdalena kyrka i Suecia antiqua et hodierna. Detta planschverk beskylls ofta slentrianmässigt för att ge en förskönad och förljugen bild av Sveriges sevärdheter under 1600-talet, men det är en rik källa till information om man läser bilderna på rätt sätt.
De skisser som verkets upphovsman Erik Dahlbergh själv eller någon av hans medhjälpare utförde på plats har i regel en hög grad av trovärdighet. Den efterföljande bearbetningen från renritning över förlaga till färdig gravyr kunde däremot innebära successiva förvanskningar som försämrar pålitligheten, men detta är inte en regel utan undantag. I bilderna av Maria kyrka är det tvärtom den färdiga gravyren som ger oss den mest trovärdiga informationen och detta beror på att gravören Swidde här avbildat sina egna hemkvarter. I van der Nootska palatset residerade Nederländernas sändebud, som här tilläts bedriva reformert gudstjänst i stillhet. Omgivningarna blev därför hemvist för en stor del av Stockholms nederländska koloni. Detta förhållande kom att bestå under 1700-talet och i sin levnadsteckning beskrev Bellman hur han var ”första gången öfwerlastad ock placat” och somnade i sin mors knä efter ett rödvinsrus han beståtts hos den nederländske ministern Lodewijk van Marteville sommaren 1759.
Maria Magdalena kyrka på Södermalm i Stockholm. Gravyrförlaga tecknad av Erik Dahlbergh före 1687. På teckningen har gravören Willem Swidde infört korrigeringar med rödkrita. Bild: suecia.kb.se
Den gravyrförlaga över Maria kyrka med grannskap som Dahlbergh framställde vid sitt skrivbord har Swidde själv korrigerat med rödkrita. Det lätta fågelperspektiv som ofta förekommer i Suecians bilder är normalt en skrivbordskonstruktion, men i det här fallet har konstnären kunnat ställa sig på Hornsgatspuckeln och skåda ut över kyrkogården. Swidde har justerat fönsterlufternas placering i kyrktornet och i den färdiga gravyren har han förbättrat Dahlberghs ganska stela perspektivteckning i koravslutningen. Den stora förändring han har gjort i gravyren är emellertid att ge kyrkan en mer verklighetstrogen omgivning. Vid sitt skrivbord hade Dahlbergh ritat in de viktigaste märkesbyggnaderna: Maria kyrka, van der Nootska palatset, kyrkogårdens benhus och längst till höger, som avslutande så kallad repoussoir, hörnet av det Ehrencrantzska huset. Övriga byggnader var bara schablonmässigt återgiven stadsbebyggelse. I gravyren har allt detta ett helt annat utseende.
Maria Magdalena kyrka och van det Nootska palatset vid Sankt Paulsgatan. Gravyr av WIllem Swidde 1691 ur Suecia antiqua et hodierna, detalj. Bild: suecia.kb.se
I Swiddes gravyr har inte bara perspektivet korrigerats och van der Nootska palatset fått en mer naturlig placering. Även den brokiga bebyggelsen på Södermalm har fått en alltigenom trovärdig återgivning. Vi kan identifiera Stora Somens kvarn just intill kyrktornet, hitom kvarnen skymtar ett säteritak från ett av Sankt Paulsgatans palats, i övrigt består byggnaderna av enkla timmerstugor som ingalunda kan ha tillförts i förskönande syfte, utan tvärtom i alla detaljer ger en pålitlig bild av den blandade, halvt lantliga bebyggelsen i dessa kvarter i stadens utkant. Alla detaljer som vi kan kontrollera mot andra källor stämmer, inklusive kyrkogårdens då nyplanterade alléer. En enda detalj sticker ut som fantasi: den attikaförsedda högreståndsboning som syns i bildens högra kant. Här har gravören fogat in Erik Dahlberghs eget palats, som vid denna tid var under uppförande på just den plats vi redan lärt känna som Carl Michael Bellmans barndomshem.
Huruvida tillägget gjorts på Dahlberghs befallning eller var Swiddes hommage till uppdragsgivaren kan vi inte veta, men i en infälld teckning på en annan gravyrförlaga ser vi en fasadritning av samma hus. Palatset, vars plan troligen ritats av Dahlbergh själv, skulle ha varit nio fönsteraxlar brett och haft två våningar under ett säteritak. Mitten av fasaden markerades av en svagt framskjutande risalit med attika medan två sidorisaliter kröntes av gavelfält. Fasaden dekorerades av festoner och en balkong över portalen i mitten. Dahlbergh förvärvade tomten senast 1676 men bygget förefaller inte ha påbörjats förrän på 1680-talet. Det avslutades dock aldrig eftersom Dahlbergh hamnade i konflikt med sin granne och 1690 sålde tomten till denne efter en förlikning inför Rådhusrätten. Dahlbergh flyttade i stället till Plaanska palatset vid nuvarande Sankt Paulsgatan 17, möjligen just det hus med säteritak som vi nyss såg skymta till höger om Marias kyrktorn.
Skiss till fasaden på Erik Dahlberghs palats på nuvarande Bellmansgatan, infälld i teckning av Maria kyrka från norr, detalj. Bild: suecia.kb.se
Av Dahlberghs gamla palatsbygge hade bara uppförts en källare och en bottenvåning och därvid stannade det; ett enklare hus restes sedan över grundmurarna. Troligen var även de båda fristående flygelpaviljongerna från Dahlberghs tid. I denna gård kom sedan en annan holländare att bosätta sig, nämligen Johannes van den Aveelen, den gravör som Dahlbergh lät inkalla efter att Swidde avlidit 1697. Aveelen blev den mest produktive av alla Suecians gravörer och är upphovsman till åtminstone 143 motiv i verket. Han dog i Stockholm 1727, tämligen utblottad efter att under många år ha gått utan lön från den lika utblottade kronan. I hans och uppdragsgivaren Dahlberghs gamla hus flyttade alltså den lille gossen Bellman in knappt två decennier senare.
LÄS MER:
Claes Ellehag, Palatsen i Stockholm under stormaktstiden (Lund: Signum, 1998)
Börje Magnusson & Jonas Nordin, Drömmen om stormakten: Erik Dahlberghs Sverige (Stockholm: Medströms, 2015)
Marianne Nyström, ”Daurerska malmgården och släkten Bellman: Bebyggelse och ägare från 1640-talet till 1800”, Sankt Eriks årsbok 1987
Alla bevarade teckningar och gravyrer till Suecia antiqua et hodierna kan studeras och laddas ned fritt på webbplatsen suecia.kb.se
Stadsingenjören Johan Holms tomtbok över kvarteren kring Maria kyrka 1679 kan studeras på Stadsarkivets webbplats